Top image

Historia

SSS första år, nedtecknat av och ur minnet på Rolf Eriksson.


SSS veteraner.

Vid Södertälje Simsällskaps fyrtioårsjubileum kom några av oss veteraner från Simsällskapet att träffas på nytt.
På initiativ av framförallt Lennart "Glader" Johansson och Anders Lindståhl bildade vi hö;sten 1999 föreningen SSS-veteraner. Vi har nu under några år träffats och simmat i Sydpolen.
Under våra träffar har vi bland annat pratat om hur vi skall kunna bidra med något till SSS 50-årsjubileum.
Där har det kommit kraftiga påtryckningar på mig att som senioren bland veteranerna bidra med en historiebeskrivning från de första åren.
Min berättelse har i huvudsak sina rötter i åren 1954 -1961, med en stor lucka för tiden från midsommar 1959 till hösten 1960, då Kungliga flottan gjorde anspråk på mina tjänster.

SSS Starten.
Simsporten har, enligt min uppfattning, en unik ställning inom idrottsrörelsen. Här har alltid kvinnliga, manliga, flickor och pojkar givits samma uppmärksamhet för sina prestationer. När det är mästerskapstävlingar görs ingen skillnad på fokusering kring manliga och kvinnliga grenar.
Gör vi en liten historisk tillbakablick ser vi också en jämn fördelning av unika prestationer.
Erik "Loppan" Adlerz och Greta Johansson, olympiska guldmedaljörer 1912 i simhopp.
Arne Borg, storsimmare med ett svenskt rekord på 1500 m frisim som stod sig från 1927 -1958.
Sally Bauer, första kvinna simmande över engelska kanalen.
Senaste olympiaden i Sidney, där vi ägnade störst uppmärksamhet åt Therese Alshammar och Lasse Frölander.
Det här är en inte oväsentlig grund till bildandet av SSS.
När vår familj sommaren 1953 kom till Södertälje från Katrineholm blev vi, tack vare min syster Maud, snabbt mottagna av ett gäng glada simmarungdomar. Maud hade under ett gymnastik- och idrottsläger på Malma hed i Malmköping något år tidigare fått kontakt med Södertäljeflickan Kersti Odin och sedan brevväxlat med henne, så vår ankomst var i viss mån aviserad.
När sommaren 1953 var slut och simträngen upphörde skingrades delar av gruppen men inte alla.
När det, som tidigare nämnts, finns nästan lika många tjejer som killar i en grupp, uppstår tonårsromanser och så kom det sig att vi var en grupp om ca 10 ungdomar som kom att hålla ihop hela vintern.
Ledaren i gänget var utan tvekan Eisten Carnegård som hade en otrolig förmåga hålla igång oss.
När det sedan någon gång var paus i aktiviteterna var Eisten nästan alltid hemma hos oss.
Skälen var 2. Romansen med min syster och min pappas jazz-LP med Jimmy Lunceford.
Eisten blev helt lyrisk när vi spisade Jimmy Lunceford.
Parentes.
Jag hade inte träffat Eisten på 20 år när jag hösten 1999 fick kontakt med honom per telefon.
Efter sedvanliga artighetsfraser var hans 1:a fråga.
Har farsan din Jimmy Lunceford kvar?
Tyvärr var svaret. Jag behöll den när han reste sista gången.
Nåväl.
Trots att vår lilla grupp hade ganska trevligt tillsammans under vintern, saknade vi kontakten med våra andra träningskamrater. Vi började fundera på hur vi skulle kunna hålla ihop simmargänget även under vinterhalvåret.
I Katrineholm hade jag haft tillgång till en 16 meters bassäng och Eisten, som kom från Nynäshamn, hade fått simma ända upp till 20 meter före vändning, så vi trodde nog att en bassäng var bästa förutsättningen.
Vi åkte upp till Stockholm, besökte Sportpalatset vid St. Eriksbron och Forsgrenska badet vid Medborgarplatsen.
Att boka egen träningstid var omöjligt men på Forsgrenska badet gavs en liten öppning.
Allmänhetens badtider på tisdagkvällar var inte så välbesökta och det gick också att lösa gruppbiljetter till rabatterat pris.
Vår slutsats: Nog skulle det gå att få ihop pengar så vi skulle kunna träna åtminstone 2 ggr i månaden.
Nästa steg:
Besök på Simförbundet och Simfrämjandet, som på den tiden låg på Sveavägen.
Simförbundets generalsekreterare Henry Runströmmer hjälpte oss med regelverket och på Simfrämjandet fick vi klart för oss ekonomin i att sälja simborgarmärken.
Besök på Riksidrottsförbundet beläget på Strömsholm gav oss stadgarna för idrottsförening.
Under påsken våren 1954 var Eisten och jag klara med förutsättningarna för att dra igång en egen klubb.
Vi lyckades också förankra i den i gruppen som träffats under vintern och den blev sedan vilande i avvaktan på sommaren.

Maj månad 1954 avslutades med kanonväder och mors dag fylldes Eklundsnäsbadet av alla Södertäljebor som ägde badbyxor eller baddräkt. Eisten var eld och lågor och samlade varenda besökare från 10 till 20 år omkring sig och pratade för en egen klubb. När han var i toppform kunde ingen motstå hans charm och vi kände att förutsättningarna fanns att köra eget i åtminstone ett år.
En vecka senare fick vi veta att Åke Lindgren blivit anställd som simlärare i Södertälje under sommaren.
Vi kontaktade nu Åke, som lovade att på sin fritid ställa upp och hjälpa oss med träningen.
Vi kontaktade också Rune Jonsson, sekreterare i Södermanlands Simförbund, för att försäkra oss om, att vi som representanter för en ny klubb fick delta i sommarens distriktsmästerskap och det träningsläger fö;rbundet skulle arrangera i Flen i anslutning till midsommaren.
Rune gav OK till båda frågorna.
Så här 50 år senare förvånas jag över hur vi två tonåringar kunde få så gott gensvar vid alla våra kontakter med "pampar" på både riks och distriktsnivå. Tack för det.
Jag vill också föra fram Harry Odin som under förberedelsearbetet var vårt främsta "bollplank".
Harry tog aldrig ställning för eller emot bildandet av en ny förening men kom med många goda råd om hur vi skulle resonera under den tid våra planer växte fram.
OK. Det fanns inte längre utrymme att hoppas på ytterligare en solig söndag där alla badkunniga kunde samlas.
En regnig onsdagskväll, den 16 juni, var vi ändå 12 tappra som trotsade vädret och samlades i en föreningslokal i det gamla badhuset.
Visst, vi försöker, och så var Södertälje Simsällskap bildat.
Dagen efter träffades vi , 7-8 stycken, hemma hos Eisten och konstituerade en styrelse.
Ordförande Eisten Carnegård
Sekreterare Rolf Ericsson
Kassör Linnea Thorell
Linnea, mor till Gun, Ragnhild, Birgitta och Göran hade inte varit med i förberedelserna inför föreningens bildande, men vi kände att den posten måste besättas av mogen person.
Linnea nappade direkt når vi ringde och erbjöd posten.

Första året.
Junior DM
Junior DM i Katrineholm blev vår första tävling.
Resultatet blev för mig personligen gott, speciellt som jag ett år tidigare kommit från Katrineholm.
Jag är fortfarande stolt över att vara första SSS:are att kliva högst upp på prispallen.
Gren: Kombinerade höga hopp.
Jag behövde inte vara ensam på pallen.
Två blev Roland "Flosse" Pettersson.
Femma i samma gren Anders Lindståhl, den gången bara 11 år.
Två blev också min syster Maud Ericsson på 200 m bröstsim och 100 m fjärilsim.

Senior DM
Senior DM gick i det gamla Tunaforsbadet som låg i Eskilstuna ån.
Här fick vi vårt första senior DM genom Marianne Thoren som helt sensationellt och otippat vann 200m bröstsim.

Svenska Simförbundet 50 år.
Detta skrivs inför Södertälje Simsällskaps 50 års jubileum.
Redan för 50 år sedan var jag med om Svenska Simförbundets 50-årsjubileum.
Jubileumsmiddagen gick av stapeln i Gyllene Salen i Stockholms Stadshus och om jag minns rätt var det i oktober, möjligen november 1954.
Här presenterades alla Svenska levande storheter med svenska olympiska guldmedaljörerna i spetsen.
Erik "Loppan" Adlerz Simhoppare 2 Guld 1912 1 silver 1920.
Greta Johansson Simhoppare Guld 1912.
Arne Borg Simmare 1Guld 1928, 2 silver 1924 och brons både 1924 och 1928.

Yngsta middagsgäster vid banketten var fyra från SSS.
Eisten Carnegård 19 år
Rolf Ericsson 17 år
Gunnel Andersson och Maud Ericsson 15 år.

Revy i Mariekällskaolan.
Eisten Carnegård var en man med de mest fantastiska idéer. Ingenting var främmande för honom.
En dag i februari 1955 läste vi i AT Aftontidningen att en grupp av Sveriges då mest namnkunniga revyartister skulle sätta upp en revy i Gröndal för några förortsklubbar. En av deltagarna var Pekka "Natttuppen" Langer.
Pekka hade skrivit artikeln i AT.
Eisten ringde AT.
Det är brottom, jag måste ha tag i Pekka.
När Pekka svarar kommer Eisten igång som om de känt varandra i evigheter.
Tjena Pekka, det är Eisten,
Hörde ni skulle showa i Gröndal!
Skulle i inte kunna komma ner till Södertälje en kväll och köra en föreställning för oss
Svar: Det är väl inte omöjligt. Kom upp till Gröndal på lördag ner vi har första repetitionen.
Sagt och gjort.
Några dagar senare satt Eisten och jag som enda åskådare när Pekka, Gus Dahlström, Oskar Rundqvist, Allan Johansson, Marion Sund med flera repade.
Pekka tyckte nog vi var lite unga och föreslog att vi skulle gå samman med någon annan klubb för att arrangera.
Vi kontaktade SIF, Södertälje idrottsförening. Det blev ett positivt svar och så hade vi en medarrangör.
Den 18 april kom showen till Södertälje, vår vinstandel blev 278:-.

Tack till ledarprofiler i Södermanland.
Av någon anledning fick vi ett oerhört starkt stöd av profiler i den Sörmländska simningen.
Här vill jag framförallt föra fram 3 namn.

Rune Jonsson Tunafors sportklubb.
Rune Jonsson, vid vår start sekreterare i Södermanlands Simförbund senare ordförande.
Vid varje aktivitet som Simförbundet arrangerade i form av läger och resor, ringde alltid Rune i ett tidigt skede.
Var Södertälje Simsällskap med blev det alltid aktiviteter.
Exempel:
Fösta gången jag såg en studsmatta var under ett sim- och hoppläger i Flen, Hälften av deltagarna SSS:are.
Simhopparweekend i Uppsala, med hopp och hoppdomarutbildning under ledning av Landslagstränaren Tage Lindström och den tidens Svenske suverän på svikt Toivo Öhman. Flest deltagare från SSS.
Förbundets tysklandsresa 1962. Ungdomligaste deltagarna från SSS.
När jag deltog vid förbundets årsmöte andra gången, bekymrade jag mig för svårigheterna för SSS att konkurera med klubbar med tillgång till vinterträning.
Skulle man kunna tänka sig ett DM för klubbar utan bassäng på hemmaplan?
Rune nappade direkt och på vårt förslag skapades lilla DM för Södermanlandsklubbar utan inomhusbad..

Valter Kårdén Flens simsällskap.
Ganska ofta ordnade vi klubbaftnar med dans och fö;rsö;k till underhållning. Saknade vi helt program, var det bara att ringa till Flens simmarpappa Valter Kårdén.
Valter kom gärna för att roa oss med lite reseäventyr!
Valter var en för den tiden ganska berest man, som åkt Europa runt med tåg ett par gånger. Han hade också jobbat på Svenska Amerikalinjens Gripsholm en tid och gjorde 7 amerikaresor. Valter på resa var som nutidens turistjapaner. Han hade alltid en 8 mm smalfilmskamera framför ögonen och med den dokumenterade han på ett förnämligt sätt sina resor.

Fru Mårtensson Nyköping.
Under skol-DM i Nyköping en höst kom en äldre dam och satte sig mitt bland oss Södertäljesimmare.
Hon berättade att hon tidigare bott i Södertälje, jag tror hennes man jobbat vi Järnvägen.
I pausen mellan förmiddags och eftermiddagspasset lotsade fru Mårtensson oss till ett Café och bjöd på kaffe.
Från den dagen höll hon reda på våra aktiviteter och vid våra årliga prisutdelningar för KM och annat skänkte hon alltid fina priser. Sista gången jag träffade henne var då vi firade vårt 10 års jubileum på Bristol.
Fru Mårtensson kom som vanligt med priser.

Andra året.
Andra året blev extra jobbigt för några av oss.
Eisten försvann redan i april till Flottan och militärtjänsten.
Men, som den äldre generationen kanske minns blev det bara 2 riktiga somrar under 1950-talet, 1955 och 1959.
Kanonsommaren 1955 innebar en jättetillströmning av simintresserade 11-,12-, 13-åringar.
För oss i de övre tonåren innebar detta en stor förändring.
Efter det att vi själva försökt bli bättre simmare fick vi nu ikläda oss tränarroller.
Tillskottet av simmare innebar också ett tillskott av många intresserade föräldrar och många av dess kom också att ganska snart stötta oss som funktionärer och i styrelsearbetet.
Nu kom också den breda tävlingsverksamheten igång för de många nya simmarna.
Med hjälp av Svenska Simförbundet letade vi rätt på några småklubbar i Stockholms förorter.
Första kontakten hade vi redan hösten 1954 då vi blev inbjudna av Ängby Simsällskap att delta i tävlingar i samband med deras simpromotion.
De riktiga klubbmatcher kom igång andra året med tävlingar mot Ängby och Mälarhöjdens Simsällskap.
Mälarhöjdens Simsällskap blev in särskild inspirationskälla för de yngsta eftersom de resultatmässigt låg på samma nivå som SSS och dessutom hade tillgång till närbelägna Liljeholmsbadet under vintern.

Bästa juniorklubb i Södermanland 1957.
Sommaren 1957 ordnade vi klubbens första simmarläger utanför Södertälje.
Försommaren var kall och kylig, men Lidköping med Framnäsbadets varma vatten, 19 grader Celsius, gjorde det möjligt att köra 2st 3 timmars pass träning varje dag.
Nattpasset var förlagt till två salar i en skola. Några timmars sömn blev det väl, men mycken nattid gick åt för utforskande av skolans övriga domäner. Forskningen gav som resultat att mindre nattaktiva kamrater kunde vakna med både benrangel och uppstoppade ormar vid sin sida. Jag vet inte om det var träningen i kallt vatten eller nattspökena som stärkte ungdomarna, men att det gav styrka inför den sommarens junior DM, det är helt klart.
Junior DM arrangerades av Nyköpings Simsällskap och gick av stapeln i Vivestabadet, beläget mellan Oxelösund och Nyköping, i 14-gradigt ytvatten. Södermanlands övriga klubbar var väl inte vana att kämpa i isvatten och alla grenar hade väl inte fått full besättning om inte SSS fyllt nästan alla grenar.
Tack vare 2 hoppsegrar genom Anders Lindståhl och Berit Andersson samt stort deltagande i övriga grenar blev vi för första gången bästa klubb i ett Sörmländskt mästerskap.

Resa och logi.
Utan att ha helt koll på läget vill jag påstå att resor och logi till DM-tävlingarna inom Södermanland inte var speciellt komfortabla. Jag tror inte ens dagens nitiska skattemyndigheter krävt extra utredning.
Ragnar Thorell med firma "Skog och trä" ställde sin lastbil till förfogande. Lastflaket mjukgjordes med tält och sovsäckar, sen bar det av. Senior DM innebar alltid övernattning och då blev logi i tältläger.

Stockholms förortsklubbar.
Sedan vi kommit igång med utbytet med Mälarhöjden och Ängby visade det sig att det fanns fler småklubbar i Stockholms förorter som var intresserade av ett utbyte.
Här fanns en riktig eldsjäl i gänget, Bengt Eriksson i IK Sundbybergs Simsektion.
Bengt blev senare läkare, professor och simlandslagets läkare under många år.
Bengt, kallade en grupp representanter för småklubbarna i Stockholm förorter.
Så bildades Stockholms småklubbar, snart namnändrat till Stockholm förortsklubbar.
Klubbarna bestod av Djursholms Simklubb, Långsjö; Simsällskap, Mälarhöjdens Simsällskap, Nynäshamns Simsällskap, Sundbyberg IK, Södertälje Simsällskap och Ängby Simsällskap.
Med dessa klubbar hade vi ett rikt utbyte i form av klubbmatcher, seriesim och vattenpolo under hela den tid jag var aktiv som i föreningen.

Tyskland turné 1958.
I ett vårnummer av tidningen simsport 1958 efterlyste en tysk simklubb från utbyte med klubbar från andra utvalda Europeiska länder på samma nivå. Kontakt med en svensk klubb ingick i deras önskan.
Klubbens skulle sedan gästa sina inbjudna klubbar.
Ragnar Thorell hade affärskontakter i Tyskland, behärskade språket och fann efter kontakter att klubbens simmare stod på ungefär samma nivå som vi.
Ragnar ordnade också kontakt och klubbmatch med en klubb i Lübeck.
Harry Odin och Scania-Vabis ordnade klubbmatch och övernattning i Wolfsburg och Herman Mohs en klubbmatch i Münster via en morbror.
Så bar det av på klubbens första utlandsresa, en tuff 10 dagars turné med buss.
Resan gjordes under de dagar fotbolls VM avgjordes i Sverige.
Vår första anhalt var Helsingborg, här övernattade vi i en skolsal och hade tillgång till TV.
Kvällens match i fotbolls VM var Sveriges semifinal mot Tyskland.
Matchen kom att bli klassisk:
Inga fotbollssekvenser har väl spelats upp så många gånger i TV som:
Kurre Hamrins gåfotboll på högerkanten, från mittlinjen nästan ner till hörnflaggan, rycket, uppsnurrandet av 3-4 man i det Tyska försvaret och 3-1.
Utvisningen av Tysken Juskoviak.
Tyskarna, de regerande världsmästare fick stryk!!
Tyskar: Den gången säkert världens sämsta förlorare.
Tysk- svenska förbindelser på alla nivåer därefter kylslagna.
Vidare på resan:
Redan nästa dag, vid utfarten från Danmark dök ett problem upp för oss som måste lösas före hemresan.
En resenär, vår Egyptiske vän Hassan, släppte man ut ur Danmark, men gränskontrollen varnade.
Han kommer inte hem igen via Danmark utan visum.

Hassan!
Vi hade som sommartränare för de yngsta, anställt Hassan, som gick idrottsledarutbildning i Sverige och som till rimlig kostnad jobbade för oss för att få praktik under sommaren.
Vi hade inte haft en tanke på att Hassan behövde mer än giltigt pass under vår turné.
Hassan hade enligt egen utsago meriter som deltagare i ett Egyptiskt lag i en lagkapp över engelska kanalen.
Hur det var med sanningshalten i detta påstående vet jag inte men en charmig, positiv och glad kille var det.
Hassan var ett riktigt fynd när det gällde att dra till sig simmaraspiranter.

Första klubbmatch ägde rum i Lübeck resans andra kväll, för mig verkade det som om simanläggningen var en del av hamnen.
Vattnet höll i alla fall inte samma goda kvalitet som det förorenade vid Södertälje havsbad.
Efter Lübeck bar det av till Wolfsburg. Här var och är Södertäljebor alltid välkomna tack vare det långa samarbetet mellan Volkswagen-fabriken och Scania-Vabis. Här fick vi en rundvandring på fabriken där det då rullade 8 bilar per minut av bandet därefter en riktig lunch, kanske den enda riktiga måltiden på hela resan.
I Wolfsburg hade vi en extra dag och efter en klubbmatch första kvällen kunde andra dagen ägnas åt lekar på bollplanen i anslutning till simanläggningen.
Här började vi också märka tyskarnas sura miner efter nederlaget i fotbolls VM. När någon av våra simmare skrek Juskoviak efter en knuff i en improviserad fotbollsmatch knöt tyskarna nävarna och smockan hängde i luften.
Nästa dag gick resan vidare till huvudmålet Brachwerde.
Här inkvarterades var och en av oss hos en simmarfamilj i den tyska värdklubben. Alla utom en. Jag var så upptagen av arrangemanget att jag missade en egen inkvartering och under två nätter sov jag i bussens mittgång. Baksätet, enda platsen man kunde sträcka ut på var upptagen av chauffören.
Tävlingarna i Brachwerde gick av stapeln samma tid som WM-finalen i fotboll mellan Sverige och Brasilien spelades. När Sverige gjorde 1-0 mot Brassarna gick det ut i högtalarna med ett grattis till de svenska gästerna.
Sedan blev det tyst, ingen högtalare vågade förkunna 1-5 nederlaget. Då hade vi väl fått stryk.
Den tyska attityden mot Sverige tog sig allt vildare uttryck, vid utresan från Brachwerde förekom stenkastning mot vår buss. Vårt sista stopp med klubbmatch i Münster började med att speakern tydligt måste tala om för publiken att vi var där som simmar, inte fotbollsspelare.
Efter denna erfarenhet av den tyska sportmannaandan har jag åkt igenom landet flera gånger, men det tog 20 år innan jag stannade för att se mig omkring.
Hur gick det för Hassan?
Efter Münster blev det ett ofrivilligt stopp utanför Hamburg. Vi försökte nå Svenska, danska och Egyptiska konsulat för att lösa Hassanfrågan, men lyckade inte.
Vi hade tur vid gränskontrollen Tyskland Danmark.
Passpolisen anmodade oss att lämna bussen, gå in och stämpla passet i passkontrollen.
Det ankom på mig att gå först, eftersom jag ändå kunde lite tyska.
Alla var skakiga och gick sakta ur bussen.
Tur, jag hann tillbaka innan en rädd Hassan lämnat den, kunde stoppa honom.
För säkerhets skull tryckte vi ner honom längst bak i bussen med en pläd över.
En darrande Hassan kom lyckligt hem till Sverige.

Episoder.
Första lilla DM arrangerades av SSS i gamla Havsbadet.
Badet användes då i huvudsak som solbad, varför
På väggen mellan herr och damavdelningen hängde en skylt.

Vattnet kan vara förorenat.
Bad sker på egen risk.

Turligt nog var skylten uppspikat med en spik som åldern börjat krypa ur virket.
Spiken passade var som gjuten för upphängning av en badkappa.
Så var det klart för tävling.

Jag har en gång åstadkommit riktiga leenden under tävling.
I havsbadet körde vi också vår första klubbmatch sommaren 1955 mot Mälarhöjden och Ängby.
Jag hade min uppgift som tävlingssekreterare men måste två gånger gå i vattnet.
Först ett ryggsimslopp i tävlingens inledning.
Sedan lagkapp som tävlingsavslutning.
Efter första loppet var det snabbt på med en badkappa sen mer i sekreterarstolen.
Där fullt engagemang.
Det gick ju inte att sitta med våta badbyxor under en hel tävling så vid något tillfälle hade jag tagit av badbyxorna för att inte ådra mig förkylning.
Efter att skrivit ner resultatet av damernas avslutande lagkapp var det dags att ta av badkappan …..och !!

Laget 240 år.
Så knyter vi ihop denna berättelse från SSS första år med veteranaktiviteterna.
Från det att Södertälje Simsällskap bildades blev det aldrig tid för egen träning.
Det innebar inte att jag slapp gå i vattnet.
Vi var ju alltid tvungna att fylla laget och så många seniorer fanns ju inte.
Senior DM 1961 gick i Katrineholm, vi hade äntligen en fjärilssimmare som klarade 100 m i Hans Söderström och kunde därför för första gången upp med ett lag på 4x 100 m medley.
Ryggsim Anders Lindståhl
Bröstsim Lennart Johansson
Fjärilsim Hans Söderström
Frisim Rolf Eriksson

Vid SSS klubbmästerskap 2002 deltog samma lag i masterssimningen på 4 x 25 m frisim klass > 240 år.

Idag är Södertälje Simsällskap en av Sveriges framgångsrikaste klubbar med många duktiga simmare.
Nyheter via RSS
Levererat av MyClub